Hur lär man sig läsa sin hund i spåret?
Jag var osäker när vårt första öppna spår startade. Taxen hade förmodligen full koll. Efter en stund kände jag ett tydligare drag i linan och tänkte ”Nu är hon nog på spåret”. Sedan bar det iväg. Nosen i backen. Full fart framåt. I en vinkel gick det lite för fort, men hon ringade snabbt och hittade tillbaka. Det blev en viktig lärdom. En hund som tappar spåret har inte nödvändigtvis misslyckats. Däremot behöver den få möjlighet att reda ut situationen själv.
På vårt tredje spår fick vi verkligen testa detta. Mot slutet stannade taxen, sträckte nosen i luften och drog några gånger i vinden. Sedan vek hon av in i ett slysnår. Jag följde efter en bit innan jag insåg att något var fel.
Vi arbetade oss tillbaka. När vi kom ut ur snåret lugnade hon ner sig och fortsatte åt ett annat håll. Bakom en liten sten låg klöven. Domarens teori var att hon redan hade markerat att klöven fanns där innan hon drog iväg mot snåret och nästan nonchalant försökt berätta för mig att ”nu är vi framme”. Kanske hade han rätt.
Även om viltspårsproven är artificiella och spåren läggs av en människa, ger de en viktig träning även för föraren. Du vet inte exakt var spåret går och måste därför lära dig att läsa hunden och lita på det den visar. Hunden tränar upp sin koncentration, självständighet och förmåga att lösa tappter. Samtidigt tränar du på att följa hundens signaler och låta den visa vägen. Det är en viktig del av eftersöksarbetet. Ett bra eftersöksekipage består trots allt av två individer – och båda behöver träna.
Vilken utrustning behövs för att träna viltspår?
Det behövs egentligen inte särskilt mycket. En hund, en klöv, en spårlina och en plats där du kan lägga spåret räcker långt.
En spårlina på omkring tio meter ger hunden utrymme att arbeta självständigt samtidigt som föraren behåller kontrollen. Jag använder själv en platt lina som inte trasslar lika lätt.
En sele ska sitta stabilt och låta hunden arbeta naturligt utan att begränsa rörelserna. Vi använder själva en orange Julius K9-sele, som dessutom syns bra i terrängen. Passformen och bekvämligheten för hunden är det viktiga – Det finns en uppsjö av olika varianter!
Snitselband är praktiskt när du lägger egna spår. Markera vinklar och andra viktiga punkter – det är betydligt lättare än att försöka komma ihåg exakt var spåret går. Om du knyter snitselbandet i en klädnypa så får du en praktisk markör som du kan återanvända flera spår!
En GPS eller mobiltelefon kan vara ett bra komplement för att hålla koll på spåret. Ta också med vatten till hunden och enkel första hjälpen-utrustning.
En hundförarväst kan också vara praktisk när du behöver få med dig utrustningen ut i skogen. Välj gärna en modell i signalfärg – då kommer den dessutom väl till pass vid eftersök. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.
