Älgpremiär

– en älgjakt från hundförarens perspektiv

Text: Rickard Ericsson

Den kyliga oktobermorgonen är rå och fuktig när hundföraren smyger ut längs basvägen som går rätt in i det täta ungskogspartiet. I kopplet drar jämthunden rejält samtidigt som den vädrar med nosen rätt upp i luften. Nog finns det älg i närheten! På andra sidan ungskogspartiet sitter passkyttarna redan på sina pass. Ett av passen, kanske markens säkraste pass som har fått namnet ”Generalpasset”, är ett torn högst uppe på en liten höjd med fantastisk utsikt över ett mindre hygge, precis på andra sidan av ungskogspartiet.

Här inne i ungskogen är sikten en helt annan. Träden står tätt och marken är fuktig efter nattens dimma. Tiotalet meter in så böjer sig hundföraren ner mot hunden, kontrollerar pejlutrustningen en sista gång innan han stryker kopplet av jämthunden med ett kort ”Ta dom då!” Hunden försvinner snabbt mellan stammarna.

Samtidigt som hunden försvinner fiskar hundföraren upp jaktradion ur bröstfickan och ger jaktlaget ett kort meddelande: ”Hunden är släppt.” Sedan blir det tyst igen. Han stannar till. På pejlen kan han se hundens arbete framför honom. Den har redan tagit sig några hundra meter in i ungskogen. Hundföraren känner igen signalerna. Drar hunden i det här tempot så har den fått korn på något.

Han har inte mer än hunnit tänka tanken innan några enstaka skall bryter morgontystnaden. Han lyssnar intensivt för att bedöma situationen. På pejlen ser hunden ut att fortsätta rakt ner mot passlinjen. Inte helt oväntat rakt mot ”Generalen”. Nu är det bara att vänta och se vad som händer…

Att gå med älghund – jakten börjar i skogen

För hundföraren ser älgjakten helt annorlunda ut än för passkytten. Medan passkyttens jaktdag ofta präglas av väntan och stillasittande, innebär hundförarens jaktdag betydligt mer aktivitet och rörelse. Visserligen kan det bli en hel del väntan och stillastående mellan hundens sökturer, men samtidigt måste hundföraren ständigt följa hundens arbete, läsa terrängen och försöka förstå vad som händer framför och runt omkring.

Som hundförare gäller det att låta hunden arbeta självständigt, men samtidigt finnas nära nog för att kunna påverka situationen när det behövs. Det där med tålamod är dock något som är gemensamt för både hundförare och passkyttar. Att smyga in på ett ståndskall kräver att man inte förivrar sig och väljer den genaste vägen, eller tar ut stegen bara för att komma fram.

Och precis som på passet gäller det också att lära sig olika ljud. Många hundförare har till och med lärt sig att höra nyansskillnaderna i hundskallet om det är en älg, ett vildsvin eller något annat som är framför hunden.

När hunden hittar älgen

Upptaget är kanske älgjaktens mest intensiva och glädjefyllda stund för hundföraren. Det är en svårbeskriven situation av glädje och stolthet över sin hund som nog är svår att förklara för någon som inte är hundförare själv.

Ofta kommer upptaget plötsligt, även om det inte behöver ha gått så lång tid från det att man släppte hunden. Ibland kan det ha gått tre minuter, ibland tre timmar.

Som hundförare kan man ofta förutse när upptaget ska komma. Hunden börjar söka ut längre och spåret på pejlen blir ofta rakare. Hastigheten ökar och sen plötsligt kommer det där första skallet som förkunnar att nu har hunden kontakt!

Som hundförare är det viktigt att inte störa hunden i onödan. När hunden har tagit upp så gäller det att inte förivra sig, utan försöka bedöma situationen lugnt och metodiskt och sedan göra upp sin plan. I några fall går älgen i väg direkt i upptaget. I några fall lyckas hunden skälla stopp på älgen, vilket kan lämna hundföraren möjlighet att smyga in på ståndskallet och själv få chansen att avsluta jakten. Just det där med att få avsluta jakten för sin egen hund – det är något speciellt som alla hundförare sannolikt drömmer om natten innan älgjaktspremiären.

Med pejlen går det att följa hundens rörelser även när den försvinner ur sikte. Pejlen har kommit att bli ett fantastiskt hjälpmedel. Samtidigt ska man inte överskatta pejlens betydelse. Rutin och erfarenhet väger här som i all jakt tyngre för att kunna värdera en situation och kunna planera nästa steg.

Jaktradion – länken mellan hundförare och passkytt

För hundföraren är jaktradion lika viktig som för passkytten, men kommunikationen fungerar från andra hållet. När hunden får upp älg behöver jaktlaget veta vad som händer och som hundförare är det ofta du som har bäst förutsättningar att värdera situationen och ge den informationen. Samtidigt gäller det att inte prata sönder jakten. Korta, koncisa meddelanden som;

”Upptag vid basvägen – Rör sig mot Generalen” eller ”Hunden vänder västerut mot vägen” räcker ofta utmärkt för att passkyttarna ska få en tillräckligt god uppfattning om vad som händer och kunna förbereda sig. Samtidigt som informationen går ut till jaktlaget, gäller det också för hundföraren att parallellt bedöma hur hon eller han ska agera.

Säkerhet när hunden arbetar

När hunden går lös i skogen förändras också förutsättningarna för jakten. Vid sidan av att man har passkyttar utsatta i skogen, så har man också en ”rörlig passkytt”, dvs. hundföraren, mitt inne i såten. Om säkerheten då ska fungera, så måste hundföraren ha full koll både på terrängen och veta var passkyttarna finns. Pejlen är ett viktigt hjälpmedel, men den viktigaste säkerhetsfaktorn är ändå kommunikationen inom jaktlaget.

På senare år har flera appar lanserats som kan hjälpa till både med planeringen av jakten, men också säkerheten under jakten. Genom att publicera sina positioner, så kan passkyttar och hundförare ha koll på varandra via mobiltelefonen. Det kan vara väldigt värdefull information för ökad säkerhet, vid sidan av att det är ett utmärkt sätt att planera jakten.

Ska man som hundförare avlossa ett skott inne i såten så är givetvis kulfånget av extra stor vikt. Här kan det vara värdefullt att söka sig till naturliga platser i terrängen, exempelvis en höjd som gör att du kan avlossa skottet ner mot mark, redan innan situationen är över dig. För precis som på pass så går det ofta undan när älgen väl kommer på benen!

Utrustning för hundföraren

När man som en hundförare rör sig genom skogen under en hel jaktdag, så blir kraven på utrustningen extra höga. Dels måste det vara enkelt att få med sig allt man behöver. Och dels behöver utrustningen också vara tålig för alla de stötar och slag som den naturligt utsätts för när jakten blir rörlig snarare än som vid passkyttens mer stillasittande jakt.

Pejl och jaktradio är självklara hjälpmedel. Ett extra hundkoppel, kniv och enkel första hjälpen-utrustning kan också vara bra att ha. Idag finns särskilda hundförarryggsäckar som du också kan stoppa ner ditt vapen i. Det är riktigt praktiskt, eftersom det också gör att du kan ha båda händerna fria under den tid du inte behöver bössan.

Kläderna behöver tåla både regn, kyla och tät vegetation. I värsta fall är vegetationen också taggig och river i kläderna, vilket ställer extra höga krav på hållbarheten. Lager på lager fungerar lika bra för hundföraren som för passkytten, men här finns en viktig skillnad;

På väg genom skogen blir man varm. När hunden stannar och står kan man bli kall snabbt. Stoppen blir ofta inte så långa, så i många fall är det enklare att hitta kläder med möjligheter att ventilera via öppna dragkedjor eller dylikt, snarare än att dra på och av en extra ulltröja.

Sen är det inte fel att ha med lite varm dryck och något som kan ge lite extra energi vid korta stopp inne i såten. En liten kaffetermos och en macka, en chokladbit eller liknande kan hjälpa till att ge den där extra energin när benen börjar kännas tunga efter en hel dags gående.

Utöver mat, dryck och utrustning till hundföraren är det klokt att ha med ett första hjälpen-kit. Det kan vara en bra försäkring om olyckan skulle vara framme – både för hundföraren och hunden. Lite extra energi till hunden kan också vara praktiskt under en lång jaktdag. Små, lättsmälta och energirika tillskott, som en liten bit korv eller våtfoder på tub, kan fungera bra. Håll dock portionerna mycket små, eftersom utfodring under pågående jakt kan öka risken för det livshotande tillståndet magomvridning.

Älghunden – jaktens viktigaste verktyg

Att få fram en riktigt bra älghund kräver, utöver ett hundmaterial med bra anlag, framför allt en massa tid i skog och mark. Erfarenheterna som hunden bygger på sig i skogen är ovärderliga för att kunna lösa de problem den kan stöta på under jakten. Alltifrån att ringa ett spår för att hitta utspåret till att ta sig fram i oländig terräng är något som bara kan ske på en plats – i skogen.

En bra älghund behöver kunna söka ut och arbeta självständigt. Men hundföraren behöver också kunna läsa hunden och förstå när det är dags att följa efter – och när det är bättre att bara avvakta. Älghund och förare är ett sammansvetsat team som arbetar med och för varandra. Därför är det inte bara älghunden som behöver skogsträningen. Den är lika viktig för hundföraren.

På samma sätt som föraren ska kunna läsa av hunden, så finns det också en rad goda exempel på när hunden läser av situationen. När hundföraren är på väg att smyga in på ett ståndsskall kan hunden exempelvis intensifiera skallen för att lämna hundföraren bättre möjligheter att kunna smyga fram obemärkt. Sen ska man också bära med sig att olika hundar arbetar på olika sätt. Vissa söker stort och snabbt. Andra arbetar mer metodiskt och håller sig närmare föraren.

Det viktiga är att hundföraren känner just sin hund – hur den arbetar, hur den reagerar och vilka signaler den ger i olika situationer. Det är något som växer fram över tid och kräver många timmar tillsammans i skogen. Även om man ägnar många helger under jaktsäsongen åt att träna och jaga med sin hund, brukar hundens jaktliga utveckling fortsätta under flera år och ofta vara som bäst någonstans kring fem–sex års ålder. Precis som människor har hundar dessutom olika personligheter och förutsättningar, vilket gör att utvecklingen förstås kan gå olika snabbt från individ till individ.

När allt plötsligt händer

Tillbaka i ungskogen så verkar hunden ha fått upp vittring igen. På pejlen ser hundföraren att tempot ökar och för varje sekund som går försvinner jämten längre ifrån honom. Precis när han står och funderar på om älgarna redan står utanför såten så bryter några rappa skall från jämthunden morgontystnaden.

Han stannar upp med pejlen i handen och lyssnar intensivt åt det håll som han hörde skallen från. Ett nytt skall. Den här gången närmare, eller om det bara är hunden som har vänt på sig och skäller mot honom nu. Det är svårt att säga. Hunden har dragit i väg bra långt och befinner sig i stort sett på andra sidan ungskogspartiet nu. Gott och väl 500 meter från hundföraren.

Pejlen visar att hunden rör sig mot kanten av ungskogen. Om inte hunden får stopp på älgen så kommer den med all sannolikhet att bryta ut på hygget vid Generalpasset. Hundföraren följer hundens position på pejlen samtidigt som skallen återigen vänder bort från honom. Jodå, gångståndet går stadigt ut mot Generalpasset.

Han får fram radion ur bröstfickan för att kunna informera vad som händer.

”Upptag precis innanför pass …”

Längre hinner han inte innan en bössknall ekar över marken…

Allt blir tyst. Bara något enstaka hundskall hörs borta från Generalpasset. Hundföraren står kvar en stund och lyssnar. Sedan tittar han på pejlen. Hunden står stilla. Det betyder förmodligen att älgen också ligger där borta vid Generalpasset.

Han börjar gå. Det är nu en annan del av jakten börjar.

Det är därför vi längtar tillbaka till älgjakten

För hundföraren är älgjakten kanske allra mest en jakt efter de där ögonblicken när hundens arbete plötsligt faller på plats. Alla som har en jakthund, oavsett om det är en älghund, en drivande hund eller något annat, vet hur mycket tid och kraft som investeras för att hunden ska bli riktigt bra.

Då är det också en extra härlig känsla när hunden ger bevis på att all träning har gett resultat. När söket fungerar. När hunden hittar älgen. När man får stå i skogen och lyssna på ett taktfast dunkande ståndsskall.

Och någonstans på andra sidan såten sitter en passkytt och hör samma skall genom skogen. Kanske sitter han med kaffemuggen i handen och väntar, samtidigt som hund och hundförare försöker reda ut älgens nästa drag. Två jägare. Samma jakt. Men helt olika upplevelser.

Men ibland möts de där två jägarna i exakt samma ögonblick. Den där oktobermorgonen kommer de båda att minnas. Först älgen som plötsligt dök upp på hygget och försvann igen innan passkytten hann få någon riktig chans. Sedan ett nytt upptag inne i ungskogen och en älg som återigen bröt ut på hygget.

Var det samma älg hela tiden? Eller var det två olika?

Det enda som är säkert är att historian säkerligen kommer att återberättas både av hundförare och av passkytt i jaktstugan nästa år och året efter det och året efter det. I historien kommer älgtjurens horn alltid att bli lite större än de var i verkligheten. Hundens arbete kommer alltid vara lite mer fantastiskt och ansträngningen att dra ut älgen efter den fullbordade jakten kommer alltid vara lite jobbigare.

Läs också

Vad händer på andra sidan radion? Följ samma älgjakt från passkyttens perspektiv – och upplev jaktdagen genom den som rör sig genom skogen tillsammans med hunden.

Behöver du komplettera utrustningen inför älgjakten? Se vår packlista för älgjakten

Älgjakten 2026
Läs mera om jakttider, bestämmelser och fällavgifter i vår guide kring Älgjakten 2026!